Vårvindar friska. Hade stämt träff med en fotograf, som skulle ta några bylines till en tidning jag ska vara med i, och jag hade kämpat i drygt en timme med håret. Bad hair day...

Hade jobbat hela natten, inte sovit en blund, och på köpet hade jag en träff med en rådgivare redan klockan tio, plus att hunden skulle ut en timme före. På köpet ringde Frans och tjatade hela tiden (ja, han säljer något slags elavtal). Plus att avloppet har fullständigt slammat igen, så håret får man tvätta i handfatet, medan man står upp till fotknölarna i  vatten från duschen, som man måste ösa ner i toan. Jag skulle bra gärna vilja svära en lång ful ramsa, men det gör jag inte.

(däremot ska jag slita upp de där rörgubbarna ur sin varma skåpbil ute på gården, för de har lovat att komma, men kommer de? nä, så därför har detta med håret, som är ett icke-problem, plötsligt blivit ett gigantiskt bekymmer.)

Allora, att tvätta håret var inte ens att tänka på, utan det var fram med locktången, bränna huvudsvålen och få korkskruvar, mammamia. Så kom jag ut på gatan. Där det rådde storm plus att cellularen (mobilen) fortssatte att ringa oavbrutet. Plus att Kungsholmens alla sopbilar var ute och sög upp allt sitt damm, men det var bra, eftersom jag inte hade hunnit att pudra näsan.

Mötte upp fotografen nere hos Pino (var annars). Och som vi möblerade om... bar bort, ställde undan, tog fram medan kameran gick som en kulspruta. Sedan skulle vi då ut i Kronobergsparken. Där gräver man för fullt, en massa svartjord och rött hyperintressant tegel överallt. Och orkan. Min frisyr var som bortblåst...

Och sen var det bara att rusa hem, slita av sig vårkostymen och på med taxiuniformen. Jösses, vad jag kopplade av sen nere vid Kungsholms Torg vid min taxistolpe (straxinnan peaken). Men detta vill jag berätta att vi går mot nya strålande tider. Och inom kort kommer ni att få läsa om mina vedermödor i ett helt annat forum. Arrividerci!!