Visar inlägg från september 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Italiensk samtidslitteratur

Häromkvällen hade jag förmånen att äta middag med Paolo Grossi, kulturattachén som har gjort så mycket för italiensk kultur i Sverige (ni förstår att jag var stolt som en tupp att sitta bredvid honom;)

Nu har Paolo bara ett par veckor kvar i Stockholm innan han drar vidare mot bella Roma. I vilket fall så berättade han att i han kommer att presentera 12 samtida italienska författare nere på bokmässan i Göteborg (eje vore jag där, men som det ser ut så nöter jag skolbänken blivande taxichaffisar istället för att vara litterär;)

Ni förstår vilket jobb han har lagt ner på att hitta dessa författare som på ett eller annat sätt speglar sin samtid. Vilken exposé för bokmalar. Allt detta gör han via sitt initiativ CARTADITALIA.

Så fort jag har hittat en digital version får ni den!

(ni kan lyssna på en låt under tiden)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Göran Hägg på Italienska Kulturinstitutet

Nu är det dags för Göran Hägg att presentera sin nya bok, Ett alldeles särskilt land. Det gör han på Italienska Kulturinstitutet imorgon, 19 september, kl 18. 30.

Som vanligt behöver man inte boka, det är bara att ta sig dit (vilket är den allra största utmaningen....). Men metron till Karlaplan funkar och så hoppar man på 4:ans buss och åker till ändhållplatsen (och glöm inte stiga av där, som jag och Ana Blanco gjorde varpå vi kom tillbaka till ruta ett:-)

Eller så tar man 4:;an redan vid Östra Station (vid KTH).

Göran Hägg är encyklopedisk, han omfattar ju allt. Sidorna bara flyger förbi. Mest spänd på är jag vad Tomas Lappalainen ska fråga, för presentationen är ett samtal mellan honom och Göran Hägg.

Väl mött!




0 kommentarer | Skriv en kommentar

Skön reselitteratur!

Här har vi Anne Laurella som driver ett litet förlag med kompanjonen Alex Wallin. Hon har all anledning att se så där glad ut (och ni skulle ha sett hennes vackra klänning, kritvit i september, samma dag som den tropiska cyklonen Leslie vräkte in över Stockholm).

Jag var där för att få några pratminus av Elisabeth Olin, som har skrivit Neapel, skönheten och döden (Roberto Saviano har skrivit förordet, men han kunde väl inte riktigt komma).

Vilket releaseparty!

Så mycket folk, så mycket vin och så många goda italienska små snittar

(man stansar ut ett gäng små rundlar av italiensk pizzadeg och så lägger man på det man tycker om och gräddar i ugnen. vi tycks ha samma smak, för de som jag tyckte mest om hade hackad rödlök och fiskrom på sig).

Men böckerna, alla med fokus på italienska storstäder, Rom, Palermo, Vendig och så Neapel, är ljuvliga. Håller just på att formatera Olins pratminus (det får ni läsa om i nästa nummer av Solo Italia:-D


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hon sålde sina hemman


Nu är jag SÅ LESS på mina GAMLA KOKBÖCKER, som jag ALDRIG TITTAR I. Böcker som jag har fått av välmenande anförvanter, men observera aldrig köpt själv (ursäkta, men de SAMLAR DAMM).

Varför ska man stapla hemmet fullt av böcker som jag ALDRIG TITTAR I?

(det är fan bara bananflugorna som hittar dit!)

Meisterhaft kochen, Malins middagstips, Stora fiskkokboken (enda glädjen men den var att fiskarna var bra att måla av), brödboken, Carl Butler (allora, han var min första, hans recept på blåmusslor står sig), Champagneboken (har jag läste ut), Njuta av ost (????), Mat & vin samt Lyxlagat (om jag sätter ut en ABC-annons, ni kommer att få se- ingen vill ha dem:/ "Gratis mot hämtning"?

Sonen förbjuder mig sälja av Glenn Strömbergs bok om pizzor.  Kajsa Warg måste bli kvar (för  från där hittade jag en lång harang från 1987)

"Min (astma)spray är slut. Om en stund ska jag på datakurs och det är skitkallt ute. Alla grönsaker är maskätna och jag vill resa till Södern"

(redan då)

Längst in bland de hemska kokböckerna hittade jag APICIUS KOKBOK, som har varit borta i ett halvår (ni ser, jag tittar ALDRIG i de där bokhögarna). Och det finns bra många likheter mellan Kajsa Varg och Apicius. Man tar vad man har.

Basta punto!

Mandelskorpor från Italien

Jaha, då händer det igen. Jag får ett recept på posten, av min kära mor (men jag anar ugglor);

"Sänder dig ett gott recept. Enkelt. Bara att doppa i kaffe (sen kommer första varningen). Sätt inte tänderna i det utan doppet, för de är hårda, mycket hårda."

100 -150 sötmandel

2 ägg (från vaktlar?)

2 tsk vaniljsocker

1/2 kryddmått salt

2-3 droppar bittermandelarom (?)

4 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

Jag sliter upp brevet samtidigt som jag räknar ut pris på olika slags resor med taxi. Och jag tänker att mamma tycker att jag ska baka (stället?). Det dröjer inte länge förrän det dimper in ett mejl.

"Jag bakar de där skorporna nu, men jag fick ta i en HEL DEL mera mjöl för att kunna hantera degen innan rullning. GÖR DEM INTE ÄN! Kanske det skall vara SMÅ ÄGG? "

(herregud, nu vet jag, lilla mamma använde säkert det där superspecialvetemjölet med rågmjöl. det som jag lämnade efter mig i somras?!?)





Äldre inlägg