Visar inlägg från april 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Ur hand i mun


Lika bra att erkänna med en gång. Jag har varit på Sosta. Där träffade jag Johan, som startade stället ihop med Pino (och varför de startade Sosta återkommer jag till, en annan gång, i ett annat forum).

Sosta är väl en slags rikslikare för hur ett italienskt kaffeställe ska vara, åtminstone i La Stoccolma.  Stället var så fullt av italienare förstås, som verkade ha Sosta som sitt andra hem.

Nå, då så, det var andra gången i mitt liv som jag varpå Sosta- jag menar jag går ju inte ända dit för en kopp kaffe när jag har Pino hemma på gatan, men det var intressant att (äntligen) få träffa denne Johan. Det kändes ju som om Johan och jag var de enda svenskarna på Sosta...

Igår läste jag om att några av våra förfäder kommer från Toscana (etruskerna??). Att man äntligen har fått fram möjlighet ("superavancerad kriminalteknik") för att utvinna DNA ur gamla ben på ett såpass bra sätt att det går att se och säga, att svenska bönder har mer gemensamt med folk från Sydeuropa (bland annat Toscana) än vad de genetiskt har med norrlänningarna, som är ena riktiga jägare och samlare, att göra.

Allora, där känner jag min mer som en norrlänning (ur hand i mun). Skulle aldrig komma på tanken att uslas med jordar och boskap när man kan skjuta en hare då. Men, det finns ju en massa jägare i Toscana också. Har de kanske mer genetiskt med våra norrläningar att göra?







0 kommentarer | Skriv en kommentar

Utgrävningar i Etrurien


Idag är det föredrag om svenska arkeologer i Etrurien, på Medelhavsmuseet. Var ska sleven vara om inte i grytan (nu var jag ju där igår med mitt järngäng, vi som planerar höstens jubileumsprogram för Romvännerna).

(min största erfarenhet av Etrurien är San Giovenale, som blev föremål för en låååång uppsats om ett etruskiskt symposium, det vill säga en tillställning med vin i fokus, faktiskt ett en-manssymposium i världens minsta hydda :-D

Överhuvudtaget är Medelhavsmuseet stället man är på just nu. Träffade Mr Balkan ute på Drottningholm imorse, premiärtur med hunden (isarna har lossat). Då visade det sig att även han hade varit där igår, på ett föredrag om antisemitism.

Allora, ikväll är det alltså dags igen, jag kan väl skvallra att museichefen, vår ordförande i Romvännerna tillhör dem som grävde med kungen i Etrurien. Det finns en fantastisk bild där hon ligger till bords  och (stopp, stopp:-)

A dopo!


Stål



Varför ska man gå och lyssna på samtidskritik av Italien? Stål.
Inte vet jag. Som en motvikt till drömmen om Italien kanske (men jag fortsätter drömma, sublimera etc etc:-)

Lika är det med Roberto Saviano, läser man hans böcker, får man stor lust att åka till Italien, eller hur... jag satt och smygläste den på tåget från Neapel (som om någon brydde sig om vad jag läste).

Klart att man vill ta del av allt. Så gå till Kulturhuset och lyssna när Silvia Avallone presenterar sin bok Stål.







0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jubileumsprogram

Hjälp, jag måtte ha blivit biten av en Dementor, en sådan där ruskig varelse som liksom suger bort all glädje och inspiration ur en (ja, raka motsatsen till vad livet ska vara). Så jag behöver faktiskt hjälp, med förslag till programpunkter i höst (är helt genomdränerad).

Romvännerna firar 75 år. Och nu måste vi ta oss samman och formulera ett program, men jag orkar inte tänka mer:-/

Har sammankallat ett järngäng som träffas inom kort (på hemlig ort, ni förstår om jag skriver var vi ska ses kanske det blir en sådan anstormning att caféet sjunker ner i strömmen ;-) men om NÅGON har förslag här och nu tar jag tacksamt, OERHÖRT tacksamt emot varenda tanke

(det vore kanske bra att göra ett event av den där träffen, så att man får in lite nytt blod?)

.

Kanske är det symtomatiskt att Stål, en plats som egentligen inte finns i toskanska Piombino (av alla platser) med ett stålverk, står i fokus på onsdag, den 25 april kl 19 i Kulturhuset. Stålverk.... (stålbad?).


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Rymdväder



Veckans Pino

Efter skola/arbete slank jag in med sonen och köpte med ett par cornetti med choklad. Påminde Pino om att han skulle skicka mig några stolpar om sitt kaffe, men nej. "Jag är inte den som  skriver något. Jag pratar bättre" och en ursäktande gest.

Så jag lovade honom att komma ner en annan dag, med papper och penna, så får han berätta om anledningen till att han öppnade Sosta på Sveavägen. Det café varenda kotte hänvisar till som skriver om italienskt kaffe i Stockholm. Ja, det var Pino med kollega som öppnade stället.



0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg