Visar inlägg från mars 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Avskedsbrev

Det kom ett brev på posten, inte alls något avskedsbrev, utan ett recept från mamma. Det är bara min mamma som skriver riktiga brev (ja, ni kan gott skriva fler brev, ni som läser. LÄSARBREV :-D

Iallafall, när min mamma skriver brev handlar det oftast om något recept. Och mycket riktigt, ut föll ett gulnat blad, jag vet inte från när, men tidigt 1970-tal helt säkert. För det var då hon började göra laxbollar.

(mmmmmmmm)

Laxbollar

1. Sväng ihop några petis-chouxer (50 g  smör, 2 dl vatten, 2 dl mjöl och tre ägg). Låt dem kallna och skär ett lock av var och en

2. Blanda ut majonäs (100 g) med vispade grädde (1/2 dl tjock grädde) och smaksätt med finklippt dill och nymald vitpeppar

3. Strimla en bit kallrökt lax, 150 g (gärna en stjärtbit eftersom du säkert får ett bra pris på rumpan), hacka äggen (4 hårdkokta) och blanda ner i majonäsblandningen.

4. Fyll petis-chouxerna med laxröran och på med locket

5. Ställ laxbollarna kallt till gästen kommer. Han kommer att sluka varenda en.

Kommer det fler så räcker laxbollarna tydligen till 12 personer (men det kan jag inte tro. när mamma gör sina brukar jag smyga ut i köket och äta upp allt som är kvar i skålen. bara katten ser mig, men får han en bit lax så tiger han).

Avskedsbrevet handlar om ett författarevent ute på Italienska Kulturinstitutet imorgon torsdag, den 29 mars, kl 18. 30. Som vanligt behöver man varken boka eller betala. Gå bara dit och njut av Valeria Parrellas nyöversatta bok till svenska. Avskedsbrev.

 

 

Laurella

Jag säger då det, ibland är det bra att ha en vän som liksom röker ut en ur hålan. Så att man får gå ner till Pino och sluka en cornetto med massor av choklad (nej, jag säger inte alls vem jag var där med idag, eftersom jag borde ha gjort helt andra saker ;-) men vad får man se?

1. Pino och Herman har gjort en "total makeover" (herrejesus, de har satt upp gran som panel och spikat upp bardiskar runt om väggarna)

2. Han (densamme Pino) presenterade mig för Anne Laurella som var också hängde i baren (hon driver Laurella & Wallin förlag som bland annat ger ut reseböcker om italienska storstäder....

Och det är nu det börjar bli intressant mina vänner. Vad säger ni om titeln Venedig är en fisk? Eller sentenser om att "låta sig hänryckas och förledas"... (det är bara början). Och att Palermo är en lök.

Själv läste jag boken Rom och floden som delar staden (på Laurell & Wallin) med välbehag för inte så länge sedan, men...

(och nu kommer jag väl att få mina fiskar varma) ... det måste väl finnas andra perspektiv på den eviga staden än den från vänster?

Tänk bara på akademikernas Rom, på de lärdas gator och gränder, Villa Borghese.... men, det är bara en synpunkt från min lilla värld, medan jag tänker den här tanken fullt ut suger jag på titeln (Venedig är en fisk :-D

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Limoncellon är räddad?

Så här såg mina citroner från Amalfi ut alldeles nyss, men nu ligger de tysta i sprit. Allora, de ligger med det yttersta höljet och drar i 95 procentig Buon Gusto.

(jag har ju varit utan spriten i 13 dagar och oroat mig för mina citroner. men så  viggade mammas flaska när jag var i Göteborg. hon fick den av mig för ett år sedan  (ETT ÅR), men inte har hon gjort någon limoncello, så det är väl inte mer än rätt att jag tog tillbaka den, eller?)

Gör så här
1. Sätt på någon bra italiensk schlager
2. skaffa fram några genomskinliga glasflaskor som du häller upp spriten i (till en liter blir det ju två, och har du bara en flaska kan du ju använda den som spriten redan "bor" i- det har jag just gjort- grazie al cielo- tack gode gud i himlen)
2. skölj citronerna väl (har du inga från Amalfi går det lika bra med vilka som helst som är ekologiska, men skrubba dem!)
3. sedan sätter du dig och skalar bort den yttersta huden av citronerna sottile sottile (fint fint). det får absolut inte vara med något vitt av "läderhuden", för det gör limoncellon satans besk.
3. och sedan matar du ned  de tunna remsorna av citronen i flaskorna, skruvar på korkarna och ställer upp i fönstret. Skaka dem, varje gång du går förbi (flaskorna).
4. skaka på dem så ofta du bara ser dem (flaskorna). Fortsätt så i 10 dagar (om du börjar nu har du limoncello till påsk).

Sedan står du där med blottade citroner som du måste göra något med. Eftersom det är våffeldag kan man ju grädda våfflor och vispa lite grädde med citron (knappast, skalet är ju redan borta). Gör en citronkakak då, eller koka upp lite linguine och blanda med citronsaft.

Eller så dricker du upp citronsaften, som den är:-D

 

 

That´s amore

Den här dagen kommer att gå till historien som den dagen jag gjorde pasta för första gången:-D

Först ville jag (förstås inte;-)

Men så tittade jag ut och såg snön vräka ned. Fem minuter senare var jag på väg hem till A som hade bjudit in mig att göra pasta med några vänner. Mammamia, vad vi gjorde pasta; bildade Vesuvius, knäckte ägg och knådade, drack vin i väntan på att den skulle mogna (ja, allt det andra får ni läsa om i tidningen).

Ett soligt kök fullt av trevliga nya bekanskaper, utslagna tulpaner, färsk medelhavskryddor och musik.  That´s amore :-)

Jag menar, vad kan man mer begära en måndag??

 

På tal om något helt annat, på tisdag den 20 mars (vårdagjämningen) är det latin som gäller på Medelhavsmuseet. Det finns säkert platser kvar!

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Minitvättbräda?

Nu är jag ute efter "en träbit med räfflor och handtag på", som man använder när man gör gnocchi (jag kan inte säga var jag har varit och lärt mig detta eftersom det är hemligt, men det var en sån bra grej och nu är jag utan den).

Klart att jag frågade efter den på den lokala casalingeria (där det finns allt vad man vill ha) men de skulle få in nya om en vecka, om signoran var kvar då (men det var hon ju inte).

Nu är det ju så att jag har lovat mig själv att överlämna produktionen av gnocchi åt livsmedelsindustrin, men det här var gnocchi var inte gjord på potatis utan på vetemjöl, ägg och vatten. Och det var så behändigt. Man skar de utrullade stängerna i små bitar och drog dem över den räfflade träbiten med tummen, riktigt ordentligt så att pastabiten blev som en snäcka (är ni med?).

Men jag har inte själva trägrejen, så jag kan inte göra rätten :-/

Är det NÅGON som vet var man köper "prylen"?

(den ser ut som en väldigt liten tvättbräda - hade gärna ritat upp den om jag hade kunnat...)

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg