Visar inlägg från februari 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Sardiska viner

Vin har jag provat förr, men aldrig sardiska viner och definitivt inte så många som med Raúl Deza, som inte bara är provningsledare utan även äger och driver Serwito med sin sardiska fru. Visserligen har man ju sin egen smak, men tillsammans med andra utvecklar man smakerna (och hur kul är det att sitta för sig själv??? ensamsymposium....).

 

Vermentino du Gallura (DOCG 2010) som vi började provningen med hade en ovanligt ljus färg och smakade en aning honung, nästan som karameller, men även mineralerna kom fram. Raúl frågade om vi kände doften av petroleum, men det gjorde inte jag :-/ 

 

Bingias Monica di Sardegna (DOC 2008) smakar granatäpple. Rosso Juanissolu (IGT 2007) doftade gödsel, varken mer eller mindre (möjligen en aning läder tyckte bordsgrannen). Druvan i det här vinet (en cavignano) har ett dåligt rykte, att den skulle vara tråkig, men inte på Sardinien. Här smakar den underbart.

 

Den fantastiska Turrigan (IGT 2005) som vi provade hade lagrats 18 månader på 250 liters barriquer. Just Turregan hör till ett av Italiens bästa viner. Och vi höll alla med om det, men inte trodde jag väl att jag skulle dricka ett vin som smakade som en bättre kräftskiva - och tycka om det. Alla runt bordet höll med om kräftorna och dillen, för det är just dillen som är den dokumenterade smaken.

 

Jag hörde att Raúl talade om att eventuellt ordna en provning med Carl- Jan lite längre fram (men det kanske var hemligt?).

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mardi Gras

Mardi Gras (fettisdagen) blir jag lite fransk. Och det är Roms fel eftersom man där frestar med otroooliga fester på Villa Medici, Napoleons gamla fästning borta vid Spanska trappan och där har man blivit förledd...

Av studenter som fyller fontänerna med apelsiner, skickar inbjudningar till alla andra akademier och bjuder på drinkar en masse. Det är karnervalsfesternas fest, mina vänner, och man klär ut sig (och lämnar studierna för en stund, i mitt fall etruskerna).

Mitt sällskap var alla förenade med nylonstrumpor (vad vi hade jobbat på den kostymen). Alla var utklädda till varsitt sinne, minns inte vad jag var, men vi var hopplöst förenade med varandra.

När en ville stanna och prata med någon drog en annan iväg mot drinkarna och så höll det på (un spetaccolo). Till slut kapade jag linan och gick ut i mediciernas trädgård och slog mig ner vid en fontän där en artig man bjöd på en cigarett...

(jag som inte ens röker)

Och sedan ... ja sedan blev allt galenskap (den där cigaretten var ju preparerad) men det bästa var att jag plötsligt talade italienska galant. Mitt sällskap hittade mig så småningom därute i trädgården och band in mig i gemenskapen igen. Och fram på nattkröken beställde jag en taxi (och då ska ni veta att det var drygt 500 meter hem fågelvägen) och så hamnade vi i kö (sempre una coda).

Till slut frågade jag mycket artigt om det här var vägen till San Giovenale (som ligger i norra Lazio, uppe i etruskernas kärnland). Chauffören tog det som en grov förolämpning och bröt sig ur filen medan sällskapet tjöt av skratt. Jag var redan tillbaka hos mina etrusker.....

(ta aldrig emot cigaretter av främlingar ;-)

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Skippa vitlöken

Imorse (typ saaaatans tidigt för mig iallafall) så ringde en vän ner mig till Pino, redan vid niosnåret (jag som befann mig i Kalbergs slottspark i "Dianatemplet" med min hund - det är där jag sköter kulten varje morgon - fick ju bråttom;-) 

Cappuccino och sista skriket, och det mina vänner är att kockarna på de stockholmska krogarna använder (alldeles för mycket) vitlök i sina maträtter. Supresa?

Mitt sällskap och Pino blev väldigt högröstade varför jag lade mig i och frågade dem, som ändå är italienare, men varför? Jag känner inte en enda italienare som använder vitlök i maten. Då gör man ju en figurone (ett jättestor ful figur dagen därpå). Så varför vara så enveten på vitlöken till svenskarna? Pino menar att kockarna anpassar maten till den svenska smaken. Allora?

- Ma Cecilia, hetsade Pino upp sig, du vet väl att svenskarna köpte sin vitlök på apoteket för 30 år sedan!

Jag vet inte vad det betyder, mer än att man då väl ska vara väldigt försiktig med den där vitlöken.  Tillbaks till ruta ett. Och jag är gärna utan den (jag tycker den är grotesk, stryp den, gräv ner den och släng bort spaden) bara jag får mitt kaffe, bäste Pino :-)

Från en som avskyr att steka köttbullar

Nu erkänner jag en sak. Att det finns inget värre på jordklotet än att stå och steka köttbullar (möjligen att gå under i ett vulkanutbrott). Det är bara därför som jag gör frikadeller, för att slippa matoset.  Jag avskyr det (och vem gör inte det?). Det gäller bara att stå emot, vidhålla, vägra.

Och ja, jag använder lådor av passerade tomater- inte för att jag hatar att göra tomatsås- för det tycker jag om - men det finns inte en enda tomat som smakar något så här års. Hela tomater på burk är en välsignelse.

När jag var romersk matmor med en fem veckors bäbis i vagnen frekventerade jag varenda romersk mercato - (för jag hade all tid i vääärlden). Jag gjorde  min egen tomatsås (för att jag hade lust till det), men en gammal romarinna som jag träffade bara skakade på huvudet. Ma signora, perque? (men kära frun, varför det?) det finns ju fantastiska tomatsåser på burk.

Och buljongtärningar är guds gåva till mänskligheten. Så det så (få mig inte till dåligt samvete, för jag gör så mycket annat som är bra. Basta punto)

 

 

Etruskisk yra

Äntligen är den nya utställningen om etruskerna invigd på Medelhavsmuseet. Det skedde med så många glada laxar, så goda charkuterier och ostar och så mycket vin att man är alldeles utslagen än i denna dag.

Det var etruskerna som "kom till Italien" med vinet och de målade fantastiska tavlor i sina gravar på lika fantastiska dryckeslag. "Gamle kungen" (som inte alls drack vin) men var intresserad arkeolog var med och grävde ut etruskiska städer som till exempel Acquarossa (det röda vattnet som alla säger att det betyder, men jag tror att det handlar om det röda vinet).

Nu ställs fynden ut på Medelhavsmuseet ihop med färgstarka "posterns" som man tittar på med 3D glasögon...

Lite kul är att det att promenera omkring och titta med dessa g3D-lasögon, helst ihop med någon gamängtyp, för tankarna vandrar till det urgamla teveprogrammet Fönster mot TV-världen...

(och det är bara vi som är lite äldre som minns hur man satt och fipplade med glasögonen i rött och grönt och försökte se Monstret i lagunen, med större eller mindre framgång)

På tisdag den 14 februari (alla hjärtans dag) imleder man en föreläsningsserie om etruskerna på just Medelhavsmuseet. Antar att först till kvarn mal. Passa på att låna ett par 3D-göasögon och titta på utställningen också.

Äldre inlägg