Visar inlägg från november 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Antica Bottega

Som jag har sprungit med Sanna på eftermiddagen, meningen var att vi efter Pino skulle ha brummat ut till Bromma för att besöka Guzzini, innan besöket hos Sanchez Antonio Antica Bottega ...

... men eftersom mariton hade bilen idag (och det unnar jag honom) tog vi metron till Bromma och förirrade oss i Alvik (utan GPS). Frågade två rarar gamla damer efter vägen till Guzzini på Snövitsgränden, men de bara skakade på sina små gråhåriga huvuden. Sedan gick vi mil efter mil (och som det stormade, un vento grande).

Och just som jag hade förlorat hoppet så kände jag igen mig (man är alltid som närmast när allt hopp är ute, det vet jag ju). Och vi kom ju dit...

Först hann vi dock med en träff med florentinaren Del Re nere på Pinos (rättare sagt, Del re slet sig från uppstyckning av ostar på sitt lager för att träffa oss, poverinon). Eleonora kom också, så florentinska hon är. Passade på att ställa tusen frågor om Puglia också (Pino är ju därifrån). Han drog fram två folianter under glasdisken och visade fantastiska fyrfärgsbilder från sin barockstad Lecce (det finns ett samband mellan Bologna och den staden som jag måste ta reda på).

(det här ovan var bara en parantes)

Vi tog iallafall tricken tillbaka till Alvik och civilisationen. En dryg halvtimme senare infann vi oss på Östermalmsgatan 61 (dit jag bjöd in oss här omkvällen på Grand Hotel;-)

om jag säger att hela rummet doftade svagt av tryffel och parmeggano reggiano överdriver jag inte. Sanches stod och skar upp salaminosar (små korvar) av både tamgris och chingiale (vildsvin). Han trugade på oss ost av "bröstmjölk" också, dvs den första mjölken från den kalvande kon ...

(minns inte vad osten heter, men gå dit och fråga efter den).

Det var densamme Sanches som berättade om vin och musik, att de växte så mycklet bättre när man spelade Mozart för dem (vinstockarna alltså)....

... vad ska man tro? (en förklaring skulle kunna vara att skadedjuren blir störda av frekvensen (ma no los so - jag veeet inte), vidare poetiskt låter det ju inte (jag tror helt enkelt att rötterna gillar musik:-)

Garibaldifestival

Innan vi fördjupar oss i Italienska vin och matdagen Grand Hotell ...

(kan ni lika bra skriva upp Garibaldi , fyra torsdagar frammåt visar man den italienske frihetshjältens bravader ute på Italienska Kulturinstitutet (ja, där var han ju aldrig eftersom han slutade sin dagar på ön Caprera), men man visar dessa filmer OM honom, därute på Gärdet. 18. 30 fyra torsdagar i rad)

Underbara viner på Grand både doftade och smakade vi på (de bästa fick mig att tappa andan eftersom de, som florentinaren Mattia Del Re från Peters Mat & Vinhandel, uttryckte det luktade rena rama dyngan ;-)

Mest intressant var ändå det samtal jag överhörde ute i foajen om ett italienskt ställe som säjer delikatesser för halva priset (sökte senare på eftermiddagen upp vederbörande för att ta reda på hur han bär sig åt att sälja något så bra så billigt varpå han bjöd in mig till sitt lilla ställe (Antica Bottega på Östermalm).

Allora, glöm nu inte bort  filmen med Garibaldi på torsdagkväll!

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nätter i den romerska provinsen

Åk till den gamla romerska provinsen Tunisen i jul (de behöver alla turister de kan få där). När jag var ungkarlsflicka tillbringade jag några dagar i den tunisiska öknen (med tyskt resesällskap) så långt söderut man bara kan komma (och det var satans kallt) men en fotsid kamelhårsmantelräddade mig (plus pyramider av rökelse som araberna älskar).

Chansen att julstämningen infinner sig i Sahara är bra mycket större än vad det känns som att den kan bli i Stockholm, renar i övernaturligt storlek Sergelstorg till trots.

Stanna till i Touseur, en oas där glimmar stjärnorna om natten och ljusen från juldekorationerna som hänger mellan husen färgar sanden på gatorna till guld (jag övernattade i ett arabiskt palats - ja, det var sagolikt - och dagen därpå åt nyplockade dadlar från träden (tja, kanske ska man rymma till öknen över julen igen?)

Gracie al cielo (tack gode gud) har jag en träff med Sanna och Kent somilier på Grand Hotel imorgon eftermiddag (och där brukar ju det mesta hända;-)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Roma Club Svezia

Nu måste jag få berätta om Claes, en av mina vänner från UV-Västs dagar...

(ja, vi  grävde tillsammans för en massa år sedan; bodde ihop, lagade mat ihop, ja, Nils bodde ju också med oss. Det var alltså Claes, Nils och så jag som delade lya i Falkenberg, Anna Skantzes stora villa förövrigt, bryggerikungen Falcons hustru -  vi hittade urgamla album som vi bläddrade i och förstod att hennes man hade gått bort mycket tragiskt i en drunkningsolycka, men det är en helt annan historia, men den manade icke desto mindre till vår kusliga fantasi)

Allora, nu träffades vi för första gången på alla dessa 16 år, Claes och jag, nere hos Pino (ma certo) och det visade sig att Claes, som är ännu mer fotbollstokig än jag, är med i Roma Club Svezia. Och det var dem han var i huvudstaden för att träffa (alla var där utom en av bröderna Birro som vabbade).

Så nu måste vi gå med i den här klubben, eller hur?

Bella

Jag såg en blänkare om Il buffe di Natale i dagens tidning. Och det var Buco Nero som gjorde reklam för sitt italienska julbord (vad äter de då, italienarna? som jag minns det var det inget särskilt alls, möjligen torkad fisk...).

Allora, tankarna vandrar till Bella som var min frisör på Odengatan, på den tiden jag arbetade som stora manager.... (och inte hade den minsta tid med någonting alls). Men Bella, hon var min närmaste granne (och jag skulle aldrig skiva något illa om henne, eftersom hon är en superfrisör, men man måste ha lite tid).

"Cecilia, kom in till mig så gör jag ditt hår!", brukade hon ropa när jag spettade is utanför på gatan om vintern/ sopade bort fimpar från Bröderna Olsson om sommaren/sopade gatan från löv om hösten.

Och så gick jag till Bella (en dag när jag var ledig i tre timmar och trodde att det skulle räcka). Buco Nero, en matplats i ett garage, på en tvärgata hade just öppnat. Allt han (ägaren) rör vid blir till guld" suckade Bella.  Och istället för att bli klippt fick man höra en låååång historia om skaparen till Buco Nero. "Du måste gå dit Cecilia. Han är fantastisk."

Och när Bella äntligen hade berättat klart kom hon på att visa mig ett litet utrymme i sin lokal, som jag borde ha aspekter på. Så istället för att bli klippt fann man sig stirra in i mörka vrår (iklädd frisörskynket).

Ibland brukade Maria titta in, hon som höll ställningarna i butiken och hon ropade att jag hade några sarder på besök, eller vd:n från handelskammaren var på väg, eller frysen hade gått sönder, varpå jag fick störta iväg...(det var ju bara vita lögner :-)

Allora, mardrömmen var när Bella "hotade" göra mina ögonbryn ( jag som inga har och heller inga önskar). "Jag har inte tid Bella", men då beskrev hon möjligheten av att hon kom till butiken och lade färg på mina stackars bryn (hårresande)...

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg