Visar inlägg från augusti 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Sista skriket!

Ni måste skynda er till filmfestival a la Venezia på Italienska kulturinstitutet. Ikväll, tisdagen den 30 augusti 2011, kl 18 är det fri entré till Umberto D.

Kan avslöja att den kryptiska titeln syftar på en viss signore Umberto Domenico Ferrari, som trots sitt efternamn har det svårt att få ihop till hyran. En dag lägger han sig på ett spår, men då... (kommer helt säkert en supersnygg madonna dei miracolo?)

Italienska Kulturinstitutet ligger på Gärdesgatan 14 (stäm av med en GPS, finns bra med parkering därute, annars kan man ta buss 4 som stannar ganska nära institutet och promenera resten...)

ps. möjligen har ni redan sett bilden ovan, riddaren av den sorgliga skepnaden?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Glasstress på Millesgården

Millesgården visar från och med den 27 augusti upp glas i olika former, många kända svenska konstnärer är representerade, men här fokuserar vi ju på de italienska. Därför framhåller jag Fontana (toskanska Eleonoras favorit :-)

Allt detta kallas för Glasstress och har sitt ursprung i Venedig (så klart, med sin glasblåsarhistoria från bland annat Murano).

En annan rolig sak är att Solo Italia, första tidningen som handlar om "bara" Italien ligger ute på hyllorna nu. Där skriver en massa kända människor som Alexandra Zazzi, Glenn Strömberg och Anna Maria Corazza Bildt om mat, fotboll och gamla slott. Och så skriver ett helt gäng okända (som jag :-D krönikor om rum med utsikter, om matglada släktingar och vänner och recept med Italien i fokus.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ciambelline al vino (finalmente)

 

Jag har (äntligen) hittat receptet på de romerska kringlorna som jag utlovade, ciambelline al vino. Receptet hittade jag i Kristina Kappelins snygga bok Rom, maten människorna livet. Fotografen Charlotta Smeds har fotat.

Ciambelline al vino

1 glas socker

1 glas vin (rött, vitt eller blandat- vad du har därhemma)

knappt 1 glas olivolja

500 gram vetemjöl

några stjärnanis (mycket vackert)

1. Lägg anisen i vinet och låt dra drygt en timme. 2. Filtrera vinet och rör ihop alltihop (tillsätt mer mjöl om det behövs). Degen ska vara jämn och mjuk (skriver Kappelin), låt vila en timme i kylen.

3. Sätt ugnen på 160 grader. 4. Rulla ut degen i centimetertjocka stänger. 4. Skär dem i 10-15 cm långa bitar och forma dem till kransar.5. Doppa ena sidan av kringlan i en skål med socker. 6. Grädda ungefär en kvart (de ska bli ljust bruna).

Kringlorna doppas i vin på maten, som en liten dolce före kaffet och limoncellon :-)

Männen ovanför har inget med dessa kringlor att göra, men de producerar vin i Blera, i riktigt gamla cantinor (vinkällare) med etruskiskt ursprung.

Italiensk midsommar nu!

Ferragosto är italienarnas midsommar. Och den infaller alltid den 15 augusti, just då vi svenskar håller på att packa ihop som bäst, men i Italien är det fest dygnet runt.

Förr firade man att de hårda slitet ute på åkrarna var över, festligheterna går tillbaka på något som katolikerna kallar The assumption of the blessed holy Mary. Ferragosto är alltså en slags Mariakult, dvs firandet av Jesu moder, att även hon dog och försvann upp i himlen. Allora, jag fördjupar mig inte mer, men datumet är "heligt" för italienarna som just nu befinner sig mitt i sommarens ledighet (de som inte har jobb firar ändå).

Bästa firar man ferragosto på våra breddgrader genom att studera stjärnhimlen och tidens stjärnfall (Perseiderna). Det är vad våra mörknande kvällar lämpar sig bäst för, elda stubbe och studera stjärnorna. Hundstjärnan, eller Sirius i konstellationen Lilla Hunden går upp över horisonten.

Allora, ferragosto är sommarens stora fest, italienarna dansar hela natten på stränderna. Kultörta lyktor, vin, kvinnor och sång. Och mat.

Dagtid kastar man vatten på varandra, något vi erfor vid Lago Bracciano just en vanlig ferragosto, den gamla damen var värst - jag tror att hon var stormamman - hon kastade vatten på alla. Och när sönerna var på väg att kasta henne i sjön slängde hon sig på vår solstol som uppenbarligen var pax.

 

 

Gammalt vin

Läste i Namn &  Nytt om något så gammalmodigt som kompott och kom att tänka på en gammal romare (som jag aldrig träffade eftersom han var död). Men hans dotter, som rullade svenska köttbullar på Blå Kongo, tipsade på vad fadern brukade göra med övermogna persikor.

Romaren skivade helt enkelt upp persikorna i ett högt glas, strödde socker på och hällde över lite vin som han hade. Så blev det kompott, romersk kompott.

(ett annat recept på gammalt vin är kringlor som man doppar i vin, men jag återkommer med receptet när jag har hittat det)

Namn & Nytt finns inte på nätet varför jag inte kan länka dit, men spring ut och skaffa dagens DN, den 12 augusti, så kan ni läsa om urmodiga kompotter och lika gammal klappkräm

(som jag minns att min mamma lagade som efterätt när jag var liten, det var säkert urmodigt redan då, men jättegott:-)

Äldre inlägg