Visar inlägg från mars 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Occhi chiusi (slutna ögon)

Ni som planerar Med slutna ögon på Italienska Kulturinstitutet ute på Gärdet ikväll bör komma i god tid.

Förra gången, när Paolo Grossi, som är kulturattaché och direktör för detta fenomenala ställe, visade en film om Giuseppe Garibaldi (gerillasoldaten som gick i bräschen, dvs sprängde Aurelianska muren, och bidrog till Italiens enande 1870) uppstod nästan tumult.

Trängseln var enorm- på italienska kulturinstitutet (fast det var den säkert också utanför Porta Pia, där Garibaldi slog upp hålet i muren). Det påstås att 30 personer stod utanför (kulturinstitutets) portar och väntade på avbokade platser, men tack vare rådigt ingripande av den italienske ambassadören Angelo Persiani fick alla plats.

Så allt kan hända där ute på Gärdesgatan 14.

Väl mött!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Med slutna ögon

Nu blev det tråkigt, eftersom Sessepeppe är borta, min vän Agnetas fantastiska hund i Göteborg, en blanding mellan labrador och schäfer. Han som var själva upphovet till vår hund.

Sessepeppe hette ju egentligen Cesar, han var stor och svart och jagade med grenar i gapet, tog upp minst tio meter i bredd där han sprang. Jag såg honom bara några gånger- ändå var han urtypen för hund, en god och glad följeslagare. 

I Rom finns det en plats som heter Hundarnas dal, Valle dei Cani, den ligger i Villa Borghese, alldeles vid utgången mot Belle Arte, stans museum för modern kost. Där - i dalen - släpper romarna sina hundar lösa och där genade jag och sonen varje dag på väg till skolan. På vägen hem satt vi ofta och pustade på en bänk, och tittade på alla hundarna och mattarna och hussarna, en gång kom en herrelös hund från hundstalett som ligger strax intill.

"Stackars alla uteliggardjuren, som ligger ute ensamma ute i naturen, inte har någonstans att gå"

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sicilianska köttbullar

Jag har aldrig gjort några köttbullar från Sicilien, men väl varit i Catania nedanför Etnas fot. Det är ett barockt ställe, fullt av flyttblock från 1632 års vulkanutbrott. Stenarna ligger som de föll då för 300 år sedan. Alla skulptur på fasader är förvisso hyperintressanta, men likafullt kolsvarta.

Det vackra blå havet gick ej att nå - eftersom stenblocken låg i vägen - sicilianarna vecklade tappert ut handukar och vek ner sig över de sylvassa blocken. Sonen envisades med att köpa en vattenpistol i en edikula (en tidningskiosk). Flyget tillbaka hem till Rom var grymt försenat.  Var gång vi passerade incheckningen var säkerhetspersonalen lika arga över sonens vattenpistol (ma certo!), och väl ombord slet arg resenär ut kapten ur cocpit. Tumult uppstod. Flygvärdinna medlade (jag ringde ett sista? samtal).

Sedan dess har jag aldrig satt mit fot på den sicilianska ön, men väl smort kråset. För det var just köttbullar från Sicilien som Maria och Kristian bjöd på i söndags, på pranzon. Nu har jag låtit Maria verifiera receptet. Och här kommer det.

250 g malet kalv/svin kött
50 g riven pecorino-ost
50 g brödsmullor av ljust bröd (alternativ skorpsmulor)
4 msk. persilja
rivet skal och saft av ½ ekologisk citron
salt
1 ägg
25 g vetemjöl
olivolja
1 glas vit vin
4 hackade lagerblad

Sätt nu ihop smeten precis som vanligt, det enda som är ovanligt är citronerna, men de gör också hela rätten. När köttbullarna är stekta häller du över vin och vatten och sjuder, mot slutet häller du i citronsaften och puttrar på.

Bella figura

Ciao...

efter en veckas i horisontalläge är man glad att höra fåglarna kvittra igen. Man hinner tänka mycket (på att vi inte har varit så sjuka sedan i Rom faktiskt).

Så det var en fröjd att spatsera sin gata  ned mot city, säga Ciao! tjena läget till Paolo (som måste ha stans bästa kassaflöde i kaffe) samt skaffa lite lök till fläsklägget hos den lokala hökaren, plus en kålrot till rotmoset (detta får ni inget recept på. basta. punto).

Däremot har jag ätit ett par underbara sicilianska köttbullar som bygger på citroner. Det var Kristian och Maria som bjöd på dem, tillsammans med mycket annat gott (små liguriska oliver till exempel). Att ta med en flaska limoncello till dem var helt rätt.

Vi slog nämligen följe till Kampanien för några år sedan. Maken  researchade för en resa han skulle göra i bukten, bland annat i illa beryktade Puzzuoli utanför Neapel. Medan vi gjorde amfiteatern länsade "ladrones" (stortjuvar) vår bil. Vi upptäckte det först när vi satte oss i bilen och skulle köra iväg. Ingen bakruta??!! Och var är vårt bagage?? Varpå vi återvände till Rom ett par dagar senare i fladdrande pressenningar och örsprång. Tänk er själva ute på raccordon (autostradan) i full storm.

Jag passar ödmjukt på att rekommendera Kristians utmärkta "understreckare" i dagens tidning. Han är med rätta "vår man i Libyen", den gamla romerska provinsen. Slaget om Tripoli har bara börjat.

Glöm inte Lericiinstitutet på torsdag. Författarkväll! En hårdkokt deckarförfattare presenterar sig ;-)

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Three days in Rome

http://www.youtube.com/watch?v=w0fg_j88RAo

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg